nidri

Trodde väl aldrig att jag skulle bli så här ensam. 3 barn.. 3 syskon med familjer..många goda vänner...men alla har sitt hinner inte med så mycket annat.Många säger ring om det är nåt..ja..och när det är nåt..så har ingen tid. Födelsedagar..mors..farsdag..nej..ingen kommer. Men när det väl händer..ska man stå till pass..med husrum och mat..och bara vara glad och tacksam att dom kom..nej..fy..det bästa vore att bara dra långt härifrån..och verkligen vara ensma..eller skapa ett nytt liv.. kan väl lugnt säga att jag slutat leva för 5 år sen.. Det är svårt att vara 2 men ändå inte...jag har bara mig själv i alla lägen..ingen att bolla med..ingen att anförtro mig åt..ingen att småprata med.. Att ha allt inom sig..sätter sina spår. Leva med en arg..ilsken dement man gör ju inte saken bättre.. När man är fånge i sitt eget hem..nr 13 är verkligen ett olyckstal.